På vår reseblogg får du följa en barnfamilj från Vaxholm. Det planeras och funderas, såväl storstäder, äventyr som charter finns på agendan. Familjen består av Edith, Emil och Camilla. Edith får anses vara huvudpersonen - född i januari 2017.

This blog gives you a glimpse of family life in Vaxholm. Living in the heart of the Stockholm archipelago we enjoy to travel; near and far. The family consist of the father (Emil), the mother (Camilla) and Edith - born in January 2017.

Att arbeta som volontär på Jamaica

Att arbeta som volontär på Jamaica

För några år sedan tog jag en paus i arbetslivet: sa upp mig, bokade in en språkresa och en volontärresa och njöt av friheten. En helt underbar vår på många sätt, som toppades med en väldigt fin sommar då jag och Emil träffades första gången och jag började på mitt nuvarande jobb. Femårsjubileum i år, slår det mig nu. Undra hur det bör firas?

Hursomhelst, volontärresan gick till den lilla staden Black River på Jamaica. Jag reste med Projects Abroad, ett brittiskt företag som erbjuder en mängd olika volontärresor. För en tid sedan bläddrade jag igenom lite bilder från tiden där och blev inspirerad att skriva ett inägg. Dessvärre är bildkvalitén ingen höjdare, men så blir det med en enkel kamera och skakiga bilder.

Jamaica

Jamaica är förstås reggae, Bob Marley, turkost vatten, vita stränder och Usain Bolt. Men det är också ett land som bär på en historia av århundraden som koloni under Spanien och, mellan 1655 och 1962, Storbrittanien. 1962 blev landet en suverän stat, men man erkänner fortfarande Elizabeth II som sin drottning. Under 1970- och 80-talen hade Jamaica en hel del politiska oroligheter och dessa år ökade våldet, framförallt i huvudstaden Kingston, kraftigt. Ökningen av våldet sägs bero framförallt på droghandeln och idag ligger man i topp vad gäller antalet mord per land.

Jamaica är ett av de fattigaste länderna i världen och ekonomin är till stor del beroende av turism, även om man exporterar en del kaffe och andra varor. Marijuana röks i princip överallt och akohol förekommer offentligt i mycket större utsträckning än i Sverige.

Men trots att det finns mycket korruption, att trafiksäkerheten minst sagt är låg och att många man möter är fattiga är Jamaica ett på många sätt vackert land att besöka. Musiken, solen, grönskan, människorna - livet här genomsyras av en avslappnad attityd, på gott och ont!

Att arbeta som volontär på Jamaica

Jag reste som volontär med Projects Abroad inom ramen för deras Diastaster Management-tema (katastrofarbete). 

 Sucess does not come by wishful thinking, but by hard work. Siloah primary school.

Sucess does not come by wishful thinking, but by hard work. Siloah primary school.

 En skoltoalett på en av skolorna i "mellanklass" i St. Elizabeth

En skoltoalett på en av skolorna i "mellanklass" i St. Elizabeth

Mitt arbete gick främst ut på att, tillsammans med ytterligare en volontär och chefen för avdelningen, inventera skolor i provisen/pastoratet som skulle utgöra "shelters" vid orkaner. Målsättningen var att alla skolor skulle kunna erbjuda rinnande vatten, sanitetsanläggningar och skydd mot vind och regn för en större mängd människor. När vi åkte runt till skolorna blev det uppenbart att det endast var ett fåtal som kunde uppfylla kraven och skillnaden i kvalité var enorm beroende på hur välbeställt området var. Jag fick aldrig riktigt klart för mig på vilken nivå medel för skolor delades ut, men det kunde skilja väldigt mycket i standard på bara några kilometer och fick det beskrivet för mig att det berodde på hur fattigt/rikt community det var i närområdet.

Hur det är att arbeta på Jamaica (i en Jamaicansk verksamhet) är nästan ojämförbart med hur det är att arbeta i Sverige. I den privata sektorn finns förstås precis som på många andra platser, människor som arbetar väldigt hårt för att driva verksamheter och tjäna pengar. Men i den offentliga sektorn, där min placering var (motsvarande ett litet kommunkontor i Sverige, församlingskontoret i St. Elizabeth Parish), var inställningen helt annorlunda. Det var inget konstigt att ta en tre timmar lång lunch, att ägna större delen av arbetsdagen åt att titta på serier eller att helt enkelt inte komma till jobbet.  Utan avdrag på lönen eller att någon kollega egentligen reagerade. Produktiviteten, lönerna, outputen och trivseln var generellt låg.

 Klassrum i enorma salar, avgränsade endast av tavlorna mellan klasserna

Klassrum i enorma salar, avgränsade endast av tavlorna mellan klasserna

Något jag aldrig riktigt kunde sluta fundera på under min tid på ön var kombinationen av att inte vara nöjd med hur samhället såg ut (vägdiken fyllda av skräp, fattigdom, kriminalitet och så vidare) och oviljan att själv dra sitt strå till stacken (sluta slänga skräp ute, arbeta under arbetstiden, göra nytta för statens resurser). Det här mötte jag hos nästan alla jag träffade ur lokalbefolkningen - samtidigt som det å andra sidan fanns en lättsamhet och nära till skratt för att möta dagens utmaningar som vi inte alls har lika lätt till här i Sverige. Vissa menade att det här sättet att se på samhället var ett arv eller resultat från slaveriet och det brittiska styret. Kanske, vem vet? Lite sorgligt är det oavsett. Ett oerhört vackert land, Jamaica, som skulle kunna vara ännu vackrare utan skräp, hål i vägarna och hög kriminalitet. 

När jag och Emil några år senare besökte Jamaica under en kryssning ett par år senare tog vi en tur till Hampden Estate (romdestilleri) som precis hade börjat med guidade turer av sin anläggning. Väl värt ett besök för övrigt, inte minst för den supergoda lunchen med jerkchicken och rom som ingick. Till och från området fick vi skjuts med en kille från Swaziland som var chef på anläggningen. På vägen dit pratade vi mest om lite lättsamma saker men på vägen tillbaka till hamnen började han självmant (när han hörde att jag varit på Jamaica tidigare) berätta om hur han upplevde skillnaderna mellan att leda en verksamhet på Jamaica och i Swaziland. Sitt första år på plats hade han som målsättning att alla anställda skulle befinna sig på sin arbetsplats under arbetstiden. Det hade han lyckats med och vid det här tillfället, tre år efter att han började där, arbetade han hårt för att alla skulle utföra de uppgifter de var tilldelade också. En långsam, tålamodsprövande resa som inte skulle vara helt enkel för mig.

Volontär eller inte?

Huruvida volontärarbete är något som verkligen är bra eller inte kan diskuteras tycker jag. Personligen har jag svårt för volontärarbeten som innebär att man under en kort tid arbetar på ett barnhem eller liknande - framförallt för att det inte känns bra att barnen gång på gång ska bli fästa vid vuxna som försvinner från dem. Säkert finns det upplägg som funkar, men jag är inte säker på att alla förmedlare beaktar den aspekten. Hur mycket "skillnad" man kan göra som volontär är också tveksamt i många fall, självklart beroende på vad man gör och hur länge. Jag tror inte att jag gjorde någon skillnad alls under min tid på Jamaica - däremot lärde jag mig massor och den kunskapen kanske kan göra någon form av skillnad i framtiden.

 Jamaica bjuder på fantasiska solnedgångar

Jamaica bjuder på fantasiska solnedgångar

Det är ofta ganska dyrt att vara volontär. Jag tror att jag betalade kring 20 000:- för min månad, vilket jag tycker är mycket pengar för vad som ingick. Vi fick boende i värdfamilj (delat rum, enkel standard), alla måltider hemma hos familjen och hjälp med själva placeringen - dvs. det som krävdes för att jag skulle få arbeta på den platsen. Projects Abroad imponerade inte på mig med sin "service" på plats (det var ganska rörigt), men de arbetade mycket med gemensamma träffar för volontärerna, dagar när alla volontärer på Jamaica tillsammans gjorde ett större projekt (exempelvis städade sjukhus, målade ett barnhem eller liknande). Det var roligt och gjorde förstås att det var enkelt att få kontakt med andra volontärer att umgås med.

Trots att jag vet att det verkliga resultatet från många volontärinsatser är begränsat lockas jag ändå av att göra något liknande igen. Gärna hela familjen tillsammans. Förhoppningen för framtiden är fortfarande en mer formell tjänstgöring inom FN eller för en större organisation (även om det förstås inte är säkert att resultatet blir mer märkbart där) men om det inte blir av hoppas jag att vi kan hitta något bra projekt att engagera oss i på sikt. Dels för att försöka bidra, men lika mycket för att utveckla mig och min familj!

 

Vad tycker du om volontärresor? Har  du någon egen erfarenhet? 

// Camilla 

Bästa barnvagnen för resan

Bästa barnvagnen för resan

Dagsutflykt till Pafos på Cypern

Dagsutflykt till Pafos på Cypern